Jag, Sara och Jeanette bestämde oss för att ta en uppfriskande promenad i det härliga sommarkvällsvädret.

Men det härliga sommarkvällsvädret visade sig inte vara så härligt.


Däremot väldigt uppfriskande.

Daniel har kommit in på Fotoskolan STHLM!

Jag och Sara är stolta över honom - som två tuppar.

Tänk dig att du ligger på stranden och solar dig i all härlighet. Det turkiska havsvattnet har nått en perfekt, svalkande temperatur, och du känner att det nog är dags att kila efter din vän ner mot vågorna. Uppkravlandes till sittande position skådar du ut över den brokiga, internationella skaran som alla sällskapar längs på den milslånga stranden. Vattnet ser alldeles "resebroschyr-reklam-blått" ut - riktigt paradisgt frestande. Men vänta nu! Var är din vän?
   Knappt tydbart upptäcker du något som flyter en bit bort ifrån de andra glädjestuttsande badarna. I kylan som lägger sig över dig sliter du Mp3lurarna ur öronen och kastar dig upp på fötter. Impulsivt skriker du desperat "Bogulmak üzere!". Någon enstaka reagerar, tack vare ditt usla uttal. "En train de se noyer", "Se está ahogando", "Einer ist am Ertrinken". Fler och fler ögon riktar sig mot dig och vänds sedan ut mot vattnet. "My friend is drowning!".
   Nu har folk rest sig upp, några rusar mot vattnet, badande börjar simma ihärdigt. Räddningen kommer, och mardrömmen slutar istället med en uppfriskande mangosmoothie på Starbucks.

Vill bara tippsa om att SOS har lagt upp en reseparlör på nätet, för otrevliga, oväntade händelser. Skriv ut, ta med och lär er skrika på hjälp!

Inte ens små barn får för sig något så komiskt som att Lotta på bråkmakargatan är ett fullständigt namn. Alttså "Lotta Påbråkmakargatan". Men tydligen är själva tanken inte lika idiotisk för tyskarna. En av författarna till vår tyska lärobok heter nämligen "Hartmut Aufderstrasse". Vilket rätt och slätt betyder: Hartmut Pågatan. ("Vilken gata?")
   Detta är en av de små komiska inslag man vardagligen möter här i Tyskland.