Fick mig en smärre shock när jag nyligen kollade priset för den brittiska versionen av tidningen Elle, här i D-dorf. 12  Euro! Inte nog med att produktern de visar i tidningen tillhör en budget man enbart kan drömma om, själva tidnigen är för dyr för att ens kunna köpas!
   Min undran är om resultatet därav blir att suktandet efter vad man inte kan få reduceras? Detta (orimligt höga) pris för att kunna drömma om ett rikare liv, skapar en blockad mellan två olika konsumentgrupper. Om det inte finns en länk mellan medel- och överklass, hur ska då få folk med mindre pengar kunna se upp till de som har mer?
   Möjligheten finns också att man utan en avundsam strävan, istället gror ordentlig avsky. Då ens begränsningar i klasstillhörigheten blir tydligt märkbara.
   Nåväl, jag har inte testat Tysklands variant på Elle. Men av utseendet att avgöra (alltid beiget med ett närbildsporträtt, och några enstaka olockande rubriker), är det inte heller något jag kommer att göra.
   Min knappa budget förmår mig inte till att kunna drömma om sådant jag ändå aldrig kommer att kunna äga. Överklassen har blivit en än mer sluten krets, och jag känner hur fröet av avsky växer sig starkare.