Fy fan! Det här är tredje gången som min cykelbroms svikit mig och frusit fast när jag har tänkt träna.

Efter allt slit med alla vinterkläder (lager på lager, termobyxor, monsterjacka och cykelhjälm – allt för att jag inte ska frysa) hoppar jag på cykeln och bromsar in inför nedförsbacken. Precis just då inser jag ”FAN!” – bromsen har fastnat tätt intill hjulet och däcket är låst.

Bittert kliver jag av. Släpar cykeln tillbaka till skjulet genom det bruna, grusfyllda slasket.

Argt, stampandes kliver jag upp för trappan.

Besviket ser jag mig själv i spegeln i hissen och stänger av musiken i mp3spelaren.

Irriterat klär jag av mig alla jävla ytterkläder och allt lager på lager.

Surt sätter jag mig vid datorn och skriver det här jävla inlägget.

Antar att jag tvingas vika mig inför vinterkölden och omständigt nog får ta spårvagnen imorgon om det ska bli någon träning.

Ska dessutom konka iväg min jävla cykel till någon verkstad (misstänker att det rör sig om ett fall av rostningsproblem).

Fy fan säger jag bara.